Green Light - John Legend

Av en olyckshändelse ramlade jag över den underbart inspirerande bloggen Ekoenkelt. 25-åriga Pernilla försöker leva ett liv utan överflödig konsumtion och skriver om både sina medgångar och motgångar i arbetet mot ett enklare liv utan "prylar". Den här bloggen var som klippt och skuren för mig! Det är detta jag försöker uppnå. Et enklare liv utan grejer, ägodelar, dumma köp. Det är svårare än det låter, eftersom vi ändå lever i ett konsumtionsfrämjande samhälle. Att försöka förklara för sina vänner varför man säljer alla sina saker är svårare än det låter, eftersom många i min omgivning har större behov att att skapa en bas, ett näste, ett "hem" än vad jag har. Jag kan ärligt talat säga att senast jag kände mig som lyckligast eller tillfredsställd med livet var när jag bodde ur en kappsäck de sista veckorna på Nya Zeeland. Den konstanta rörelsen, förändringarna, de olika människorna man träffade fyllde mig med sådan energi att det var galet.

I Tonga fick jag smaka på det riktigt enkla livet och jag tror aldrig jag har mött lyckligare människor. Där låg fokus på familj och relationer, mer än materiella ägodelar. Värna om dina nära och där finner du lycka. Goda relationer är egentligen det ända som betyder något i slutändan. Så det är där jag lägger min fokus för jag skulle inte vara någon utan mina älskade föräldrar eller mina vänner. Det är där mitt "hem" finns. Mitt hem finns i hjärtat där de som betyder mycket för mig är.  

Därför försöker jag eliminera allt som kallas hem eller bas här i Sverige. Jag vill såklart minska min konsumtion, men även göra mig fri från det ekorrhjulet vi människor lever i, så att jag fritt kan förflytta mig. Precis som Pernilla tänkte jag dokumentera min väg till en "prylfri" livsstil och mitt mål att komma iväg till Nepal i början på 2014.

Pernilla publicerar så kallade in och utlistor på sin blogg. Alltså vad hon gör av sig med och vad det är hon köper. Det tänkte jag härma, eftersom denna blogg är mitt bollplank, min ventilationskanal. Och denna rutin börjar nästa vecka.

Witching Hour - XXYYXX

Idag gör det så ont i hjärtat av saknad. Saknar utbytet något enormt. Saknar Nya Zeeland, Auckland, Unitec, Unistay, Swiss Army, Marions, Unistay Girls, Andreas (fast vi sågs förra helgen), Pt Chev Beach, St Lukes Mall, Countdown, glutenfria muffins på Muffin Bakery, spontana strandbesök, kitesurfningen, musikreferenser, filmkvällar, utgångar, konserter i Wellington, snigelbilen på nya zeeländska vägar, vin, Tonga, Tonga Family, mitt nya zeeländska telefonnummer, kaffe i The Hub, biblioteksmöten, Crazy Wednesdays, Waiheke, USU och listan kan göras längre!

Jag är verkligen så extremt tacksam för den tiden jag fick på Nya Zeeland, men den var alldeles för kort. Det bästa jag kan göra nu är att blicka framåt. Planera nya resdestinationer och hälsa på min nya zeeländska familj så mycket som möjligt. Jag blir nästan euforisk när jag tänker på min utbytestid, men ibland tar saknaden över. Det är mycket tankar om vad man skulle ha gjort, kunde ha gjort, borde ha gjort tillsammans med dem. Men nu är det för sent och det jag faktiskt gjorde där var fantastiskt!

Men snart bär det av på nya äventyr. Smider planer och förverkligar dem sakta men säkert.

You Hear Colours - CFCF

Igår gjorde jag en budget för hur jag ska kunna leva i Sverige det här året, med allt som har med studentliv, körkortstagande, återträffsresor och så vidare. Jag gjorde en budget för hur mycket pengar jag behöver för att sedan kunna resa iväg. Det ser mörkt ut. Men jag är inte den som ger upp. Jag har siktat min dröm och det målet ska jag nå.

Det är roligt det där med drömmar. Jag är vad många skulle kalla för "flakey". Lite överallt. Lite för många bollar i luften, för många drömmar, för många mål. Så har jag nog alltid varit. Att jag tar på mig för mycket, för att det är så mycket jag vill. Men när jag väl har hittat den där grejen som bara klickar, då är fokuset stenhårt.

Nu har jag bestämt mig. Jag ska sälja mitt liv för att starta ett annat. Jag vet inte hur, var och när. Men bort med grejerna ska jag. Igår gjorde jag fem "sälj". 300 kr klirr i kassan bara sådär. 300 kr är mat i en vecka eller uppehälle en natt. Jag har bytt prylar mot en dag av upplevelser. Fan vad bra det känns!

The Morning - The Weeknd

3 månader har gått sedan jag landade i kalla Sverige. 3 månader sen jag lämnade världens bästa Nya Zeeland för att fortsätta mitt liv i Sverige. Det har varit en ordentlig omställning med många förändringar att tampas med. Men jag mår bra, jag trivs. Förutom att det rycker i varenda muskel som vill ut ut ut i världen igen. Allt sedan jag kom hem har jag insett att jag inte värderar ordet hem. Hemma kommer alltid vara där min familj och mina vänner är, men ett personligt hem, fyra väggar, ägodelar, en nyckel till en dörr är inget jag eftersträvar just nu i mitt liv. Att rota sig, skapa en bas känns extremt främmande. Omständigheter gjorde att jag fick omvärdera det jag en gång kallat hem. Saker skulle packas och flyttas. Och när jag stod där och packade in glas och ljusstakar, böcker och filmer såg jag inget annat än grejer, prylar, pengar. Hur mycket pengar har jag inte lagt ner på saker som jag egentligen inte har någon nytta av? Jag blev extremt överväldigad och kände nästan ett tryck över bröstet. Vad är det jag har hållit på med? Jag bestämde mig där och då att jag skulle göra mig av med allt. Allt skulle bort! Allt ska bort!

3 månader har gått sedan jag landade i kalla Sverige och mycket tid har lagts ner åt att komma på vad det är jag vill göra med mitt liv. Planer har lagts upp, ambitioner, drömmar. Men ingenting som har dragit så mycket som denna dröm. Ingenting som har ryckt så mycket i musklerna som att resa, se världen. Jag mår bra, jag trivs. Men bäst mår jag när jag får prata om vad jag har sett och gjort i världen. Bäst mår jag när jag får planera nya äventyr. Och nu är det bestämt! 2014 är året då jag lever min dröm. 2013, det året då jag arbetar mot det.