Idag gör det så ont i hjärtat av saknad. Saknar utbytet något enormt. Saknar Nya Zeeland, Auckland, Unitec, Unistay, Swiss Army, Marions, Unistay Girls, Andreas (fast vi sågs förra helgen), Pt Chev Beach, St Lukes Mall, Countdown, glutenfria muffins på Muffin Bakery, spontana strandbesök, kitesurfningen, musikreferenser, filmkvällar, utgångar, konserter i Wellington, snigelbilen på nya zeeländska vägar, vin, Tonga, Tonga Family, mitt nya zeeländska telefonnummer, kaffe i The Hub, biblioteksmöten, Crazy Wednesdays, Waiheke, USU och listan kan göras längre!
Jag är verkligen så extremt tacksam för den tiden jag fick på Nya Zeeland, men den var alldeles för kort. Det bästa jag kan göra nu är att blicka framåt. Planera nya resdestinationer och hälsa på min nya zeeländska familj så mycket som möjligt. Jag blir nästan euforisk när jag tänker på min utbytestid, men ibland tar saknaden över. Det är mycket tankar om vad man skulle ha gjort, kunde ha gjort, borde ha gjort tillsammans med dem. Men nu är det för sent och det jag faktiskt gjorde där var fantastiskt!
Men snart bär det av på nya äventyr. Smider planer och förverkligar dem sakta men säkert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar